Svensk ordbok 2009, webbversion

komma bort [bårt´] verb kom kommit, pres. kommer komm·er1försvinna och för till­fället inte kunna åter­finnas; om före­mål komm.hennes läs­glasögon kommer all­tid bort○äv. om personett av barnen kom bort på Liseberg○äv. bildligthan kom bort från ämnet○spec.komma att spela en helt undan­skymd roll de svenska hoppen kom all­deles bort i tävlingenkomma bort (från ngn/ngt)sedan 1457Arboga stads tänkebokfornsv. koma bort 2resa och vistas långt från hemmet Nollefter alla tråkigheter behövde hon komma bort ett tag och vila upp sigkomma bortsedan förra hälften av 1840-taletSubst.:vbid1-211500bortkommande (till 1)