Svensk ordbok 2009, webbversion
[bårt´]
verb kom kommit, pres. kommer
komm·er1försvinna
och för tillfället inte kunna återfinnas; om föremål
komm.hennes läsglasögon kommer alltid bort○äv. om personett av barnen kom bort på Liseberg○äv. bildligthan kom bort från ämnet○spec.komma att spela en helt undanskymd roll
de svenska hoppen kom alldeles bort i tävlingenkomma bort (från ngn/ngt)sedan 1457Arboga stads tänkebokfornsv. koma bort
2resa och vistas långt från hemmet
Nollefter alla tråkigheter behövde hon komma bort ett tag och vila upp sigkomma bortsedan förra hälften av 1840-taletSubst.:vbid1-211500bortkommande (till 1)